Mr Smith in Rhodesia och annat av Åke Hodell


Åke Hodell


Konsthallen Havremagasinet i Boden hade november 2015 en minnesvärd och makalös utställning med titeln Kontrapunkt. Det blev en mäktig upplevelse att i källarplanet få uppleva ett avsnitt ur Åke Hodells kontroversiella ljudverk Mr Smith in Rhodesia. Det återgavs i 4-kanalstereo (!) från Sveriges Radios originalinspelning. Åke Hodell fascinerades jag av mycket i unga år och och så också än idag.

Havremagasinets beskrivning av Åke Hodel i utställningskatalogen och verket Mr Smith in Rhodesia:

Åke Hodell var stridspiloten som kraschade och mirakulöst överlevde för att under sin konvalescens ändra bana och bli poet, författare och konstnär. Hans mångtydiga och ständigt föränderliga konstnärskap, gick från ett modernistiskt poesiskrivande på 1950-talet till ett arbete med ljudande material i början av 1960-talet. Efterhand fick hans verk ett allt starkare politiskt innehåll, men utan att någonsin kompromissa med det konstnärliga uttrycket.
Han var en av 1960-talets centralgestalter när det kom till att utmana konstens och poesins gränser. Hans antimilitäristiska hållning märktes även i hans arbete. Han kom att utveckla scenen för det vi idag slarvigt kallar ljudkonst och rörde sig mellan konstnärliga uttryck som text, scen, radiopjäser och ljudinstallationer.
Om verket Mr Smith in RhodesiaDet verk som väcker störst uppmärksamhet under denna tid är hörspelet Mr Smith in Rhodesia som färdigställdes i mars 1970. Här berättas om Ian Smiths brutala rasförtryck i Rhodesia, men det är framförallt tillvägagångssättet som får brittiska tidningar och diplomater att reagera med bestörtning.
I stycket använder sig Hodell av ett antikt upplägg med en kör som upprepar försångarens fraser. För detta behövde han fem barn i elva-tolv-årsåldern som talade korrekt Oxfordengelska (vilket var den engelska dialekt som barnen i de afrikanska skolorna i Rhodesia indoktrinerades att tala). Barnen hämtades från Engelska skolan i Stockholm och bjöds på saft och kakor i studion när de läste in de olika meningarna. Det var omväxlande positiva och negativa budskap, ”Mr Smith is a good white man”, ”Mr Smith is our friend and father”, ”Mr Smith is a murderer”.
När barnen kom hem berättade de vad de varit med om för sina föräldrar som omedelbart hörde av sig till Brittiska ambassaden i Stockholm, till BBC och olika tidningar i London. 23 mars 1970 hamnade det hela på Daily Telegraphs löpsedlar, nu under rubriken ”Children in Race Hate Radio Trial”. Artikeln i tidningen berättade att brittiska skolungdomar i sex-sju-årsåldern lurats att skandera politiska slagord i en anti-amerikansk opera på Moderna Museet i Stockholm, och att de i slutscenen ställts mot en vägg där de tvingats säga att Mr Smith är en mördare. Den brittiska ambassaden lämnade in en protest till Sveriges Radio och dåvarande programdirektören Nils-Olof Franzén, skaparen av Sherlock Holmespastischen Agaton Sax, bestämde att inspelningen måste förstöras. Fylkingen såg dock till att det gjordes en ny inspelning av körinsatserna, i England med barn till föräldrar som var positiva till det politiska budskapet, och denna version fick sin urpremiär under den tredje text-ljudfestivalen på Moderna Museet i april 1970. Stycket var dock förbjudet att sändas i radio ända fram till 1985.
Ett dokument i Hodells arkiv, som finns på Kungliga biblioteket i Stockholm, har överskriften ”Första utkastet till Mr Smith in Rhodesia” och dateringen 30 november 1969. Det berättar att Åke Hodell på ett tidigt stadium uppenbarligen var klar över vilka reaktioner det skulle bli och att det därför var viktigt att hemlighålla namnet på den stat som skulle bli anklagad. I denna text finns en klaustrofobisk, för att inte säga konspiratorisk ton, och här antyds också de mörka underströmmar som gör Hodells verk från tidsperioden så på en gång gastkramande och direkta.
Hur Mr Smith in Rhodesia lät i källaren kan du höra mot slutet i min kortvideo:




Hela verket finns på YouTube:




På YouTube finns också hans film Lågsniff från från 1965. I filmen medverkar förutom han själv Torsten Ekbom, Bengt Emil Johnson, Sissi Nilsson, Elisabeth Nylén, Leif Nylén, Per Wiklund och Bengt G. Eriksson. Det är mycket radio och morsetelegraferande. Något som glädjer en gammal radioamatör :-)




General Bussig är kanske hans mest berömda poetiska verk och här uppläst av honom själv.



Kommentarer