Min bror Leif tipsade mig idag om en bokrecension i dagens SvD. Det är en understreckare skriven av författaren Fredrik Sjöberg med rubriken "Fågelvägen till välfärdens historia". Boken som recenseras heter Ölands fåglar.
Om boken skriver Naturbokhandeln
Sedan långt mer än hundra år har forskare, konstnärer, författare, fågelskådare och andra naturälskare lockats till Öland av ljuset, den säregna naturen och fågelrikedomen. Ölands fåglar är en 496 sidor tjock bok om fåglarna, fågelskådarna och fågelforskningen på Öland. De många medverkande författarna bjuder på sin rika kunskap om landskapets särart, förutsättningar, de säregna naturtyperna, Ölands fåglar i dikt och prosa, och om den öländska ornitologins fascinerande historia. Alla på ön påträffade fågelarter finns med, och de arter som har satt ön på fågelskådarnas karta porträtteras särskilt ingående.
Och med en så bra recension av Fredrik Sjöberg i SvD kändes det absolut nödvändigt att inhandla den nästan 500 sidor och drygt 2 kilo tunga boken.
Och Fredrik Sjöberg då?
Glömmer inte i första taget hur roligt och samtidigt intressant det var att läsa hans bok Flugfällan från 2004 och den senare mer faktaspäckade Tranströmerska insektsamlingen från Runmarö först utgiven 2001 och i en andra upplaga 2011 (numrerad upplaga 1000 ex) i samband med Tomas Tranströmers 80-årsdag.
Om boken Flugfällan skriver Adlibris
Nominerad till Augustpriset 2004 för bästa svenska fackbok.
Så här låter juryns motivering:
Blomflugorna på Runmarö, ibland till förväxling lika små getingar eller humlor, spelar en viktig roll i den här boken, skriven av en biolog som också är litteraturkritiker. Man får även stifta bekantskap med en numera bortglömd naturforskare och hans jättelika flugfälla och ta del av betraktelser över tillvaron på öar och samlandets psykologi. Fredrik Sjöberg lär ut levnadskonst, och det gör han med en essästil lika lätt och rörlig som de sommarinsekter han studerar. Att läsa Flugfällan är en ren njutning.
Som ung man, efter att på nära håll ha bevittnat en legendarisk teaterbragd, lämnar Fredrik Sjöberg sitt arbete på Dramaten i Stockholm och bosätter sig på en ö i skärgården. Efter några år börjar han samla flugor. Blomflugor. Detta leder slutligen till att han dras in i en gåtfull härva kring en stulen målning av Rembrandt van Rijn.
Flugfällan är en självbiografisk betraktelse över samlandets psykologi, men också ett underhållande försök att förklara varför vissa människor söker sig till öar, även där inga öar finns. Ytterst handlar den dock om ärelystnad och om konsten att begränsa sig i de tusen möjligheternas tid. Författaren tecknar även ett ömsint porträtt av sin bortglömde landsman, entomologen och globetrottern René Malaise (1892-1978), sobelfarmare på Kamtjatka, intendent vid Naturhistoriska riksmuseet och samlare av dyrbar konst.
Den som vill veta något om det läsbara landskapet och dess blomflugor kan här stilla sitt kunskapsbegär. Men framför allt är Flugfällan en roande bok om färgstarka människor och deras passioner.
Om boken Tranströmerska insektsamlingen på Runmarö skriver Adlibris
I boken Flugfällan nämns en forskningsresa till Kamtjatka 1920-22 i vilken deltog Sten och Dagny Bergman, Eric och Elsie Hultén, Ernst Hedström och René Malaise.
Det var Malaise som uppfann flugfällan. Malaise var entomolog och intendent vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Han försvann i Kamtjatka men dök upp efter flera år. I Zootaxa 3127:38-52 (2011) har Hege Vårdal och Andreas Taeger berättat om René Malaise. Den läsvärda artikeln kan hämtas här (pdf). Fotot ovan är från den artikeln.
Sten Bergman var en välkänd forskningsresande. Eric Hultén var botanikprofessor gift med Elsie. De kom att bli föräldrar till Pontus Hultén som blev chef för Moderna Museet och därefter för Centre Georges Pompidou i Paris. Elsie Hultén var min och min bror Leifs kemilärare i pojkskolan Vasa Real i Stockholm. Hon var rätt så skrynklig i hyn och kallades retfullt "Russinet". Jag minns att hon ofta blåste ut med munnen när hon pratade, precis som om hon försökte släcka ett ljus eller en Bunsenbrännare. Duktig kemilärare var hon och jag gjorde en kort kemistkarriär vid Stockholms högskola i tonåren.
Det är otroligt vad det går att hitta på nätet.
Efter googlande på Elsie Hulten hittade jag en mycket intressant artikel hon skrivit 1939 i Fornvännen med rubriken "Magiska ornament i mesoliticum?". Ornamenten i bilden ovan har hon själv sytt. Artikeln kan hämtas här (pdf).
Och i forumet på Utsidan.se har Lars G skrivit följande
I Till Fjälls 1959 finns en åtta sidor lång artikel av Elsie Hultén (med vissa sömnads- och materialanvisningar). Hon berättar där hur hon efter "sju veckors strövtåg i fjällen" väger sin ryggsäck: frånsett lite överbliven mat blev det 6,45 kg.
RYGGSÄCKEN vägde 1,25 kg. "Min stora säck är hemsydd på en gammal mes och gjord av s. k. silvergalon. Segt och vattentätt." (Någon volym anger hon inte; man gjorde nog aldrig det på den tiden.)
SMÅPRYLAR i ryggsäckens fickor går på 0,20 kg och omfattar "tvål, tandborste och tandkräm, medicin, förband och plåster, sysaker, penna, kompass och plastpåse med tändstickor."
Även SOVSÄCKEN blir "bättre, lättare och billigare, om man syr den själv." Hon använder Karakorumnylon och köper "fint vitt gåsdun för 11 kr. hektot". Hon syr inga fack utan använder "den gamla hederliga täckstickningsmetoden". Vikt 0,90 kg.
MADRASSEN "är ett stycke skumplast, som jag lägger under höften. Dessutom lägger jag dit dunjackan, om jag inte har den på mig." Vikt 0,10 kg.
Även TÄLTET syr hon förstås själv, och inget litet heller: ett kupoltält med golvytan 1,8x1,8 m. Vikten stannar vid 1,65 kg med pinnar och skarvstänger men utan de fyra stängerna av glasfiberplast - dem binder hon ihop och använder som vandringsstav.
VARMA KLÄDER som hon har är "undertröja av ylle, yllekalsonger, dunjacka och raggsockor". Vikt 0,90 kg.
REGNKLÄDERNA "är ett par byxor sydda av överblivet tälttyg och en tunn plastrock med huva." Vikt 0,30 kg.
PYJAMASEN "är av mörkblå bubblig nylon, väger 80 g och kan i värmebölja användas som vandringsdräkt."
HANDDUK & NÄSDUKAR väger 0,12 kg.
SANDALER att ha vid lägret: 0,10 kg.
KAFFEPANNA & KASTRULL väger 0,35 kg. MUGG, TALLRIK & MATBESTICK väger 0,20 kg.
SPRITKÖK & RÖDSPRITFLASKA väger 0,30 kg. Köket "är av den allra minsta typen och utan vindskydd. Jag brukar bara använda det inne i tältet."
Till denna vikt buren på ryggen kommer sedan ANORAKEN som hon också hade som "finblus", vikt 0,30 kg. Men den "är gammal och inte längre vattentät. Om man syr av Örtengrens spinnakernylon, blir den synnerligen elegant och väger bara 2 hekto."
Hon nämner också ombyte av STRUMPOR: tre par inkl. tjocka yllesockor. Men den vikten ingår tydligen inte i hennes packning?
MATEN "blir 5 kg per vecka" eftersom hon räknar med sju hekto per dag.
Lägger man ihop ryggsäcken, maten och anoraken får man 11,75 kg. Uppenbarligen har hon förbrukat tändstickor, tvål och tandkräm samt troligen toalettpapper: vi lägger till 250 g så får vi jämna tal (och marginal för de mystiska strumporna). Räknar vi med en liter T-sprit hamnar alltså ryggsäckens startvikt på 13 kg.
Om boken skriver Naturbokhandeln
Sedan långt mer än hundra år har forskare, konstnärer, författare, fågelskådare och andra naturälskare lockats till Öland av ljuset, den säregna naturen och fågelrikedomen. Ölands fåglar är en 496 sidor tjock bok om fåglarna, fågelskådarna och fågelforskningen på Öland. De många medverkande författarna bjuder på sin rika kunskap om landskapets särart, förutsättningar, de säregna naturtyperna, Ölands fåglar i dikt och prosa, och om den öländska ornitologins fascinerande historia. Alla på ön påträffade fågelarter finns med, och de arter som har satt ön på fågelskådarnas karta porträtteras särskilt ingående.
Och med en så bra recension av Fredrik Sjöberg i SvD kändes det absolut nödvändigt att inhandla den nästan 500 sidor och drygt 2 kilo tunga boken.
Och Fredrik Sjöberg då?
Glömmer inte i första taget hur roligt och samtidigt intressant det var att läsa hans bok Flugfällan från 2004 och den senare mer faktaspäckade Tranströmerska insektsamlingen från Runmarö först utgiven 2001 och i en andra upplaga 2011 (numrerad upplaga 1000 ex) i samband med Tomas Tranströmers 80-årsdag.
Om boken Flugfällan skriver Adlibris
Nominerad till Augustpriset 2004 för bästa svenska fackbok.
Så här låter juryns motivering:
Blomflugorna på Runmarö, ibland till förväxling lika små getingar eller humlor, spelar en viktig roll i den här boken, skriven av en biolog som också är litteraturkritiker. Man får även stifta bekantskap med en numera bortglömd naturforskare och hans jättelika flugfälla och ta del av betraktelser över tillvaron på öar och samlandets psykologi. Fredrik Sjöberg lär ut levnadskonst, och det gör han med en essästil lika lätt och rörlig som de sommarinsekter han studerar. Att läsa Flugfällan är en ren njutning.
Som ung man, efter att på nära håll ha bevittnat en legendarisk teaterbragd, lämnar Fredrik Sjöberg sitt arbete på Dramaten i Stockholm och bosätter sig på en ö i skärgården. Efter några år börjar han samla flugor. Blomflugor. Detta leder slutligen till att han dras in i en gåtfull härva kring en stulen målning av Rembrandt van Rijn.
Flugfällan är en självbiografisk betraktelse över samlandets psykologi, men också ett underhållande försök att förklara varför vissa människor söker sig till öar, även där inga öar finns. Ytterst handlar den dock om ärelystnad och om konsten att begränsa sig i de tusen möjligheternas tid. Författaren tecknar även ett ömsint porträtt av sin bortglömde landsman, entomologen och globetrottern René Malaise (1892-1978), sobelfarmare på Kamtjatka, intendent vid Naturhistoriska riksmuseet och samlare av dyrbar konst.
Den som vill veta något om det läsbara landskapet och dess blomflugor kan här stilla sitt kunskapsbegär. Men framför allt är Flugfällan en roande bok om färgstarka människor och deras passioner.
Om boken Tranströmerska insektsamlingen på Runmarö skriver Adlibris
Tranströmerska insektsamlingen från Runmarö har länge varit Fredrik Sjöbergs mest eftersökta bok, slut på antikvariaten och stulen på biblioteken. Den gavs ut i en mycket liten upplaga 2001 (ellerströms förlag) i samband med att Tomas Tranströmer fyllde 70. Nu, när 80-årsdagen står för dörren, kommer den i nyutgåva.
Boken handlar om de fjärilar, skalbaggar, flugor, tvestjärtar och andra insekter Tranströmer samlade som barn under sommarloven på Runmarö i Stockholms skärgård, där hans morfar bodde och arbetade som lots. En fin samling, bevarad på en vind under alla år. Sjöberg lånade samlingen och förtecknade arterna. Utifrån denna artlista växte sedan sex korta essäer som ingalunda bara handlar om insekter.
Fredrik Sjöberg, som själv bor på Runmarö sedan många år, berättar om taggbocken, jätteknäpparen och andra rariteter, men lika mycket om färgstarka människor och det glada livet i den stuga från förra sekelskiftet där Tranströmer ännu tillbringar sina somrar.
I Tranströmerska insektsamlingen från Runmarö tillämpade Sjöberg för första gången den litterära stil, på gränsen mellan kultur- och naturhistoria, som senare gjorde stor lycka i Flugfällan (2004) och andra böcker.
I boken Flugfällan nämns en forskningsresa till Kamtjatka 1920-22 i vilken deltog Sten och Dagny Bergman, Eric och Elsie Hultén, Ernst Hedström och René Malaise.
Det var Malaise som uppfann flugfällan. Malaise var entomolog och intendent vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Han försvann i Kamtjatka men dök upp efter flera år. I Zootaxa 3127:38-52 (2011) har Hege Vårdal och Andreas Taeger berättat om René Malaise. Den läsvärda artikeln kan hämtas här (pdf). Fotot ovan är från den artikeln.
Sten Bergman var en välkänd forskningsresande. Eric Hultén var botanikprofessor gift med Elsie. De kom att bli föräldrar till Pontus Hultén som blev chef för Moderna Museet och därefter för Centre Georges Pompidou i Paris. Elsie Hultén var min och min bror Leifs kemilärare i pojkskolan Vasa Real i Stockholm. Hon var rätt så skrynklig i hyn och kallades retfullt "Russinet". Jag minns att hon ofta blåste ut med munnen när hon pratade, precis som om hon försökte släcka ett ljus eller en Bunsenbrännare. Duktig kemilärare var hon och jag gjorde en kort kemistkarriär vid Stockholms högskola i tonåren.
Det är otroligt vad det går att hitta på nätet.
Efter googlande på Elsie Hulten hittade jag en mycket intressant artikel hon skrivit 1939 i Fornvännen med rubriken "Magiska ornament i mesoliticum?". Ornamenten i bilden ovan har hon själv sytt. Artikeln kan hämtas här (pdf).
Och i forumet på Utsidan.se har Lars G skrivit följande
I Till Fjälls 1959 finns en åtta sidor lång artikel av Elsie Hultén (med vissa sömnads- och materialanvisningar). Hon berättar där hur hon efter "sju veckors strövtåg i fjällen" väger sin ryggsäck: frånsett lite överbliven mat blev det 6,45 kg.
RYGGSÄCKEN vägde 1,25 kg. "Min stora säck är hemsydd på en gammal mes och gjord av s. k. silvergalon. Segt och vattentätt." (Någon volym anger hon inte; man gjorde nog aldrig det på den tiden.)
SMÅPRYLAR i ryggsäckens fickor går på 0,20 kg och omfattar "tvål, tandborste och tandkräm, medicin, förband och plåster, sysaker, penna, kompass och plastpåse med tändstickor."
Även SOVSÄCKEN blir "bättre, lättare och billigare, om man syr den själv." Hon använder Karakorumnylon och köper "fint vitt gåsdun för 11 kr. hektot". Hon syr inga fack utan använder "den gamla hederliga täckstickningsmetoden". Vikt 0,90 kg.
MADRASSEN "är ett stycke skumplast, som jag lägger under höften. Dessutom lägger jag dit dunjackan, om jag inte har den på mig." Vikt 0,10 kg.
Även TÄLTET syr hon förstås själv, och inget litet heller: ett kupoltält med golvytan 1,8x1,8 m. Vikten stannar vid 1,65 kg med pinnar och skarvstänger men utan de fyra stängerna av glasfiberplast - dem binder hon ihop och använder som vandringsstav.
VARMA KLÄDER som hon har är "undertröja av ylle, yllekalsonger, dunjacka och raggsockor". Vikt 0,90 kg.
REGNKLÄDERNA "är ett par byxor sydda av överblivet tälttyg och en tunn plastrock med huva." Vikt 0,30 kg.
PYJAMASEN "är av mörkblå bubblig nylon, väger 80 g och kan i värmebölja användas som vandringsdräkt."
HANDDUK & NÄSDUKAR väger 0,12 kg.
SANDALER att ha vid lägret: 0,10 kg.
KAFFEPANNA & KASTRULL väger 0,35 kg. MUGG, TALLRIK & MATBESTICK väger 0,20 kg.
SPRITKÖK & RÖDSPRITFLASKA väger 0,30 kg. Köket "är av den allra minsta typen och utan vindskydd. Jag brukar bara använda det inne i tältet."
Till denna vikt buren på ryggen kommer sedan ANORAKEN som hon också hade som "finblus", vikt 0,30 kg. Men den "är gammal och inte längre vattentät. Om man syr av Örtengrens spinnakernylon, blir den synnerligen elegant och väger bara 2 hekto."
Hon nämner också ombyte av STRUMPOR: tre par inkl. tjocka yllesockor. Men den vikten ingår tydligen inte i hennes packning?
MATEN "blir 5 kg per vecka" eftersom hon räknar med sju hekto per dag.
Lägger man ihop ryggsäcken, maten och anoraken får man 11,75 kg. Uppenbarligen har hon förbrukat tändstickor, tvål och tandkräm samt troligen toalettpapper: vi lägger till 250 g så får vi jämna tal (och marginal för de mystiska strumporna). Räknar vi med en liter T-sprit hamnar alltså ryggsäckens startvikt på 13 kg.
Kommentarer