Jag är medlem i Ljudtekniska Sällskapet som har ca 1 000 medlemmar. Det finns inga krav på den som vill vara medlem. Dock med min skrala hörsel borde jag ha blivit utsparkad för länge sedan. Sällskapet ger ut en medlemstidning med fyra nummer per år. Tidningen heter Musik & Ljudteknik. För min del är musikrecensionerna mest intressanta. I de tekniska artiklarna fascineras jag över det arbete som läggs ned på att spåra för mig ofattbart små ofullkomligheter i apparaters ljudåtergivning. Vidare så fascineras jag av texterna som ofta når språkliga, nästan poetiska och inte helt förståeliga höjder.
Saxar lite från senaste numret:
Möte med Alf Gabrielsson
Ljudtekniska Sällskapets ordförande Claes Wettebrandt berättar om ett möte med sin store idol, professor emeritus Alf Gabrielsson som ägnat sin forskargärning inom området musikpsykologi och mer specifikt kring begreppet klangfärg.
Deras samtal behandlar bl a ”det intressanta faktum att klangfärgen från ett visst instrument i förhållande till ett annat ofta definieras genom angivelse av vad den inte är, exempelvis tonhöjd och ljudnivå. Samma klingande ton spelad på två olika instrument, exempelvis ett valthorn och en flöjt, låter påtagligt olika även om de inbördes ljudnivåerna justerats så att de blir lika starka. Skillnaden kan därmed betraktas som klangfärg.
Klangfärgen skulle därmed kunna beskrivas som ett perceptuellt emergent fenomen med sin grund i antal ljudande deltoner, ingående deltoners relativa amplitud, transientförloppet över tid inklusive i relation till både tystnaden och tidigare och senare toners transienter och spektrumvariation över tiden.”
Någon som begriper? Undrar om skribenten rökt på?
En apparattest
En hemmabioreceiver testas som får betyget "en god återgivare som kostar 11 900 bagis". Receivern har beteckningen Onkyo TX-NR838. Lika fantasieggande som en vanlig beteckning på en japansk amatörradiosändare.
Det är inte lätt att vara lyssnare idag. Det framgår helt klart när Alexander Kotka skriver i testartikeln: "... Varje år kommer nya standarder, format och tjänster som ska stödjas. Några exempel är Dolby Atmos, HDMI 2.0, HDCP 2.2, DLNA, AirPlay, Spotify Connect och Bluetooth 4.2 ... behöver man då allt detta nya? Det är upp till var och en att själv bedöma. Om du planerar att kunna se Ultra HD-bildmaterial (4K) behöver du en receiver som stödjer HDMI 2.0 eller senare samt helst klarar kopieringsskyddet HDCP 2.2. Från och med HDMI 1.4 finns stöd för ARC (Audio Return Channel), vilket innebär att S/PDIF-ljud kan skickas bakåt genom en HDMI-kabel ... " Puuhh!
Och om själva lyssningstesten: "TX-NR838 fick mycket bra resultat i vår lyssningstest. Trots synnerligen ambitiösa försök med guldöron på helspänn blev det nollresultat, det vill säga samtliga respondenter misslyckade med att belägga hörbar skillnad mellan Onkyo TX-NR838 och den digitala till 96 kHz samplingsfrekvens uppsamplade originalsignalen."
Och så garderar sig respondenterna för säkerhets skull med att säga: "Under andra omständigheter i annan dagsform, annat programmaterial eller annan kringutrustning skulle utfallet kunna bli annorlunda."
Så blir receivern till slut uppmätt. Mätresultaten är sådana att de för 30 år sedan skulle ansetts vara omöjliga att uppnå och om så skulle de synnerligen små förvrängningarna anses vara ohörbara. Men icke så numera. Den enda hållhake som hittas i mätresultaten är en dämpning med 0.2 dB vid 19.5 kHz som skulle kunna göra den detekterbar vid en blindtest anser testarna! Jag som trott att endast en 12-åring kan uppfatta så höga frekvenser. Och att en avvikelse med 0.2 dB skulle vara hörbar. Förr skull det ha ansetts vara fysiologiskt omöjligt att uppfatta inom hela (!) det hörbara frekvensområdet. Och idag skulle den alltså kunna vara hörbar vid 19.5 kHz! Kanske 30 års evolution har en inverkan på experters förbättrade hörsel Smiley smile
Dessa herrar (inga damer i sikte) eller snarare nördar har säkert goda avsikter. Men genom att de aldrig är nöjda så hämmar de faktiskt den tekniska utvecklingen som kan komma oss vanliga dödliga till godo. Stoppet att inte införa digitala ljudradio DAB, som andra förnuftiga länder infört/inför är ett praktexempel på den skada som ett fåtal ljudnördar orättvist fått gehör för. De tar aldrig avstamp då de ständigt ser möjliga tekniska förbättrngar in absurdum. Detta jagande för att hitta puttefnattiga ofullkomligheter oftast utan ekonomisk hänsyn stör mig alldeles oerhört. Flertalet ljudnörder har uppnått aktningsvärd ålder och för att med sina öron kunna höra puttefnattet så måste de vrida på ljudvolymen till outhärdllig nivå och lyssna om och om igen ... Det handlar mycket sällan om att utveckla ny teknik för folket. Det handlar mer om att klanka ner på eller berömma vad andra gjort. Tacka vet jag japaner som oförtrutligt uppfinner ljudtekniska lösningar som ska återge ljud som hörs som om jag befinner mig på den plats där de skapades.
Ljudtekniska Sällskapet http://www.lts.a.se/
Hösten 2012 lyssnade jag på ljudkonstverk (länk till mina videoklipp) i Bonniers konsthall i Stockholm. Utställningen hette More Than Sound. Jag tror inte att Ljudtekniska Sällskapet har studerat verken tack och lov.
Kommentarer