Min karriär som radioamatör började för över 40 år sedan. Den kröntes med ultimata radiokontakter via månen, s k månstuds, för fyra år sedan. Mitt månstudsäventyr började först med att utröna om en liten hembyggd parabolantenn skulle kunna användas. Först provade jag om det skulle gå att höra radioamatörer som skickade sina signaler mot månen och som reflekterades där. Det funkade bra och jag lyckades bl a höra signaler från Australien på 23 centimeters våglängd. Sedan tog det nästan fyra år innan jag lyckades med att också kunna sända radiosignaler via månen. Inte helt lätt tekniskt var det. Som tur var fick jag mycket hjälp av min radioamatörkompis Radioprofessor emeritus Sven Nordin. När detta var avklarat så svalnade min radiohobby något.
För några år sedan startades i Sverige trevliga och för mig passande aktiviteter inom radioamatörhobbyn. Och min hobby växte till liv igen med oförminskad styrka. Det handlar om att besöka naturreservat i Sverige och därifrån ha radiokontakt med andra radioamatörer, som både kan vara radioaktiva hemma eller också de befinna sig i andra naturreservat.
Ett exempel på ett av mina många reservatsbesök ses ovan. I augusti i år bosatte jag mig över en natt i ett naturskönt beläget fågeltorn vid Stora Lulevatten i Lappland. Tornet ligger i ett stort naturreservat som heter Stubba. Utanför tornet hade jag monterat upp en antenn för kortvågstrafik. Antennen hopmonterad ryms i en ryggsäck. Det blev många radiokontakter på 40 m bandet.
Naturreservatskontakterna administreras av Hisingens Radioklubb. På deras hemsida SMFF - Swedish Flora Fauna kan man logga sina kontakter, kolla upp vilka aktiviteter som pågår just nu, var naturreservaten finns m m. Det är ingen brist på reservat. Det finns över 3000 stycken i Sverige och nu har också Natura 2000 områden tillkommit.
Och snart blir det nya naturbesök. Den här gången är det Borås radioamatörer som inbjuder till att besöka Sveriges alla sjöar. Deras hemsida SMSS-Svenska sjöar är under uppbyggnad.
I fotot ses de två radiostationer jag brukar använda vid naturreservatsbesök. De är bägge lågeffektstationer lämpade för batteridrift. Sändaruteffekten är max ca 5 Watt.
Stationen till vänster är en japansk s k all-mode transceiver med typbeteckningen Yaesu FT-817. Ovanpå på den är en automatisk antennavstämmare, som kan anpassa t ex en antenntråd ca 10 m lång. Den andra stationen är ursprungligen en amerikansk byggsats och som har byggts av min bror Leif. Den har typbeteckningen Elecraft K1 och är en renodlad radiostation för endast telegrafikontakter. Längst till höger skymtar min telegrafinyckel. Den är tillverkad någon gång runt förra sekelskiftet.
Kommentarer