Hemtrakt förr i tiden

Under våren 2003 togs ett gemensamt beslut av Stadsmuseet, Stadsarkivet, Stadsbiblioteket och Utbildningsförvaltningen i Stockholm att skapa en gemensam databas för att publicera källmaterial på Internet kallad Stockholmskällan. Läs mer här om tillkomsten.

Stadsmuseet har sedan början av 1930-talet samlat in foton med stockholmsanknytning. I samlingarna finns drygt 3 miljoner negativ, glasplåtar och andra fotografiska material. De äldsta fotografierna är från 1840-talet.

I Stockholmskällan finns ca 25 000 sökbara fotografier (merparten är från Stadsmuseets samlingar), texter, kartor m m. Jag är uppväxt i Stockholms innerstad, Vasastan, från mitten av 1940-talet till mitten av 1960-talet. Jag började söka efter foton i Stockholmskällan från det område där jag bodde. Jag sökte t ex på gatunamn och fann många foton. De flesta kring sekelskiftet.


Kartan nedan är från 1869 och visar de officiella (!) kälkbackarna enligt Överståthållarämbetet i Stockholm. Tyvärr hittade jag inga foton, målningar etc med kälkåkande från äldre tid. De två kälkbackarna längst norrut fanns fortfarande när jag var kälkmogen.


Större kartbilder och foton? Gör så här (gäller MAC och kanske också PC):
- Vänsterklicka på bilden eller fotot. Bilden/fotot kommer nu fram i bildvisningsläge.
- Högerklicka på bilden/fotot i bildvisnningsläget.
- Välj "Öppna bild på ny flik".
- I nya fliken kan nu ses en stor bild/foto i två storlekar.
- Vänsterklicka på bilden/fotot för att välja plus eller minus förstoring.



Här är ett kartutsnitt från 1869-kartan som visar min närmsta hemtrakt. Jag och mina två bröder bodde på Kungstensgatan 45 i en tjänstebostad i Stockholms högskolas huvudbyggnad. En byggnad som dessutom gränsade till Drottninggatan, Holländargatan och parkerna Observatorielunden med Observatoriekullen och Spökparken med Spökslottet. Min mormors mamma och pappa hade runt 1880 en kvarn i närheten. Kanske den var placerad på någon av de eventuella kvarnplatserna på kartan.


Norra änden av Drottninggatan år 1808. En kopia av Elias Martins gouache utförd Einar Uggla.

Till vänster och höger i bild ligger Kungstensgatan, som korsar Drottningatan. Hörnbyggnaden, närmast till vänster, är Petit café, som kallades Petissan. Det flyttades till Skansen 1907 för att ge plats till Stockholm högskolas huvudbyggnad. Byggnaden bredvid Petissan är Schefflerska palatset som kallades Spökslottet.  Bakom planket på Drottninggatans högra sida blev senare Teknologiska institutet byggt. Institutet var en föregångare till KTH, Kungliga Tekniska Högskolan. Där skulle 150 år senare byggas Sveriges första dator.

Drottninggatan är 1,5 km km lång och sträcker sig härifrån ända bort till Norrström vid Riksdagshuset. Gatan har samma bredd och riktning som när den anlades vid mitten av 1600-talet.


Här står fotografen år 1902 på Drottninggatan med fokus på Petissan. Till vänster syns träd i Observatorielunden. Kungstensgatan löper in österut mellan träden och Petissan.


Här ses Petissan år 1902 från Drottninggatan. Träden till vänster i bild tillhör Observatorielunden. Bakom planket till höger i bild ligger Spökparken. Planket ser likadant ut som när jag bodde där. Observera polisen "som mitt i gatan står".


Inne på Petissans gård år 1902. Kanske är det punch som ska serveras?


Här poserar år 1902 en gosse framför Observatorielunden i korsningen mellan Drottninggatan och Kungstensgatan.  Stockholms Observatorium skymtar fram på Observatoriekullen. Det blev klart 1753 och ersattes med Saltsjöbadens Observatorium 1931.


Ruffigt värre kring år 1900 på Kungstensgatan 34. Observatoriet på Observatoriekullen ses uppe till höger i bild.


Fotografen står på Holländargatan år 1902. Bakom honom korsar Rådmansgatan Holländargatan. På platsen för de två närmsta husen från byggdes Stockholm högskolas studentkårs kårhus. Där ägde den berömda kårhusockupationen rum 1968. Den dåvarande utbildningsministern Olof Palme var då där och snackade med ockupanterna.

Längst bort i bild slutar Holländargatan i norr och möter Kungstensgatan. Bakom planket på stenmuren döljer sig Spökparken.


Detta är Rådmansgatan den 22 september 1905 och trapporna längst bort leder upp till den korsande Holländargatan. Trapporna finns kvar än idag och bakom fotografen ligger Sveavägen.


Tysk-svenske professorn Hans von Euler i ett kemilabb i Stockholms högskolas huvudbyggnad på Kungstensgatan 45. Han delade nobelpriset i kemi 1929 för studier av sockerjäsning  och jäsningsenzymer. Hembränningsstudier med andra ord! På högskolan byggde han upp en betydande forskningsmiljö med fokus på alkoholjäsning. Det är synd att han inte finns med oss idag. Med sina jäsningskunskaper skulle han kunnat vara en stor tillgång i bl a utvecklingsarbete hos mitt företag Moonshine Tech! Företaget är idag marknadsledande som konsulter i hembränningsbranschen.

Euler deltog på Tysklands sida i första världskriget bl a som flygspanare. Han var en nazist, som både startade och deltog i nazistföreningar i Sverige fram till andra världskrigets slut. Euler var svärfar till Sven Stolpe. Stolpe var var motståndare till nazismen och svärfarsrelationen kan nog inte ha varit speciellt bra. Euler dog 1964. Också hans son blev nobelpristagare - i medicin 1983.


Och så hittade jag ett bekant ansikte! Det är Karin Ahlrén, min och min bror Leifs skolfröken i första klass i Adolf Fredriks folkskola. Fotot visar ett i skolan pågående skolmognadsprov den 24 april 1950. Jag känner inte igen någon av de unga förmågorna. Leif och jag som då var sex år gamla bör ha gjort provet vid denna tidpunkt då vi började i skolan på hösten det året.

Adolf Fredriks folkskola omgärdas av gatorna Tegnérgatan, Dalagatan, Rådmansgatan och Västmannagatan.


I KTH:s lokaler på Drottninggatan 95A, mitt emot Spökslottet Stockholms högskola, inviger Gustav VI Adolf, den 28 april 1950, Sveriges första dator, matematikmaskinen BARK (Binär Aritmetisk Relä-Kalkylator. BARK var uppbyggd med standardtelefonreläer och kostade 400 000 kr att bygga.

I samma lokaler byggdes BESK (Binär Elektronisk SekvensKalkylator) som invigdes den 1 april 1954. BESK var uppbyggd med 2400 elektronrör, drog 15 kW och var under några veckor snabbast i världen.

BESK räknade statistik åt Televerket, väderprognoser åt SMHI, vingprofiler åt SAAB:s Lansen och vägprofiler åt Vägverket. På nätterna körde FRA dekryptering av inspelad radiotrafik, men det var hemligt, så hemligt att körjournalerna fortfarande är hemligstämplade. Lika hemliga är de delar av det svenska atombombsprogrammet som kördes i BESK, men till de flesta sådana bearbetningar användes den lilla BESK-kopian SMIL i Lund.

Jag kommer ihåg, att när jag runt 12 år gammal gluttade in i de stora fönstren och såg de många stativen. Min mamma jobbade tvärs över gatan i högskolan med att hjälpa till med att sköta en röntgenapparat och ta fram hålremsor för BESK-körningar. Det handlade om röntgenkristallografi.


Detta foto är ett nutida foto (finns inte i Stockholmskällan) på f d Stockholm högskolas huvudbyggnad med adressen Kungstensgatan 45. De inringade höga fönstren tillhörde min pappas och mammas tjänstebostad. Här bodde jag och mina bröder som bebisar fram till sena tonår. Fotot är taget i Spökparken med Spökslottet till vänster och Holländargatan till höger. Huset skymmer Observatorielunden. Vi bodde helt ensamma i detta jättehus med egen utgång till en park som hade sandlådor och örtträdgård. Huset var fyllt med laboratorier, samlingar av olika slag och lektionsalar. På taket fanns ett växthus med tropiska växter. I källaren tillverkades efter krigsslutet tungt vatten för en eventuell svensk atombomb. Det experimenterades bl a med och togs fram ett känt bedövningsmedel för tandläkare. I bottenvåningen fanns en för oss barn skrämmande samling med jätteskelett från bl a mammutar och elefanter. Bakom ett fönster i Spökslottet fanns två akvarier som fascinerade oss som barn. Ett med en lungfisk som var ca en meter lång i ett en meter långt akvarium. Den kunde således inte vända på sig. I det andra akvariet härbärgerades en elektrisk ål.

När jag var 15 år och skoltrött fick jag en anställning i huset. Under ett år fick jag ansvara för ett laboratorium fyllt med kemikalier från A till Ö. Jobbet var mycket lindrigt. Till höst- och vårterminens studentundervisningar beredde jag diverse lösningar. Det var nästan 99 % ledig tid som jag ägnade åt egna kemistudier och experiment. Ett av experimenten renderade mig brännskador och en veckas vistelse på närbelägna Sabbatsbergs sjukhus. Helt otroligt skulle det vara idag att en så pass ung yngling skulle kunna få denna typ av anställning. Den var mycket lärorik, men kemist blev jag inte.
.

Kommentarer